Om mig

Jag drabbades våren 2007 av en total amnesi, diagnos TGA. Jag fick besked på neurologen (dit jag forslats i ambulans) att det skulle gå över av sig själv. Jag blev genomdopplad, -scannad, -datortomograferad och inga neurologiska fel upptäcktes. Skönt! Ändå är det en långsam bearbetning att komma tillbaks till vanlig kapacitet. Har även upptäckt att nya kvaliteter vaknat… Samt ÅNGEST! Vill dela med mig av erfarenheterna och höra om andra varit med om liknande. Skriv!

2 responses to “Om mig

  1. Hittade hit via Mymlan och kommentarerna kring minnet. Du skriver på ett sätt som verkligen tilltalar mig. Dock läskigt att förlora minnet sådär – kan känna igen delar av det, men mitt är _betydligt_ lindrigare och har nog mer med stress och tankspriddhet att göra än någon reell diagnos.

    Lycka till med allt, jag återkommer!

  2. Marina Eriksson

    Jag kom igår hem från Danderyds sjukhus efter att ha fått diagnosen TGA. Började vid 14-tiden i Onsags att känna mig konstig. Visste inte vad det var för datum.
    Gick två gånger och tittade på almenackan, men glömde det direkt igen.
    Då ringde jag min dotter som tillsammans med övrig familj snart var hemma.
    Dottern ringde akuten på Danderyd och dom ville att vi skulle komma in snarast.
    Diverse kontroller genomfördes samt skiktröntgen av hjärnan. Var vid det laget själv övertygad om att det var en jättestor hjärntumör.
    Har fått mig berättat att jag kunde säga samma sak hur många gånger som helst, men kunde inte minnas att jag redan sagt det. Hade också svårt med aktuella datum och hade ingen aning om vad landet (Italien) hette som vi ska resa till om två veckor. Symtomen var borta efter 5 timmar men jag fick stanna kvar över natten. Fick på morgonen diagnosen TGA och reda på att det inte växer något i min hjärna. Nu dagen efter är det inte något fel på minnet men däremot är jag väldigt trött. Känner också en viss oro även om neurologen sa att det inte alls är säkert att jag någonsin råkar ut för det här igen.
    I mitt fall är jag ganska säker på att psykisk stress var den utlösande faktorn. Är en sån typ av person som aldrig tycker att jag hinner med. Är också fenomenal på att oroa mig för allt och alla. Måste nog tänka om lite……..
    Hälsning / Marina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s