Ett namnlöst behov

Dagen innan Tamara ska komma för att hjälpa mig röja blir jag plötsligt stående vid foten av trappan upp till övervåningen. Jag är på väg nånstans, ska nånting, har ett ärende. Men jag blir stående.

Jag känner ett starkt behov i kroppen. Det är så starkt att det är helt förlamande. Det konstiga är att jag kan inte alls känna igen vad det handlar om. Det är inget enda av de andra behov som jag känt i livet – i alla fall inte vad jag kan minnas.

Hunger? Nej. Sömn? Nej. Sex? Nej.

Sällskap, vila, distraktion? Humor, meditation, vin? Nej inget jag kan identifiera.

Det skrämmer mig, att behovet är så starkt men jag har ingen aning om vart jag ska vända mig. Jag blir stående där vid foten av trappan. Undrande.

One response to “Ett namnlöst behov

  1. Pingback: Och behovet? « Amnesi & minnesförlust

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s