Idag är det nästan nio månader sedan min TGA. Inatt har jag sovit en hel natt i sträck utan att vakna vare sig av ångest, svettning eller värk. Jag blev förvånad när jag vaknade! Så kvickt natten passerade!
Jag har sovit djupt, djupt. Mitt inre är fullt av nyskördade drömmar.
Kanske blir vi lika goda vänner igen, som vi brukade vara, sömnen och jag?
Småleende i mungiporna, mildhet i ögonvrån.
