På kafé med kompis. Dom serverar en macka kallad ”räkbomb”.
–Hur får man den att explodera? undrar kompisen.
–Jo man tänder den lilla… den där…
Stopp! Vad heter det nu? Det är pinsamt när man är van att vara slagfärdig, att vara snabbast.
Ett par repliker senare kommer kompisen fram med ordet: stubintråd.
Tack! Nu sitter den.
Några dagar senare är det en hel berättelse jag ska ta i en föreläsning. Jag är försenad till konferenslokalen och måste in på toaletten och gör en snabbgenomgång i huvudet, medan åhörarna sitter redo och väntar. Plötsligt är nyckelordet borta. Kan jag inte det så faller hela storyn. Jäklar, det blir stressat. Jag funderar medan jag drar läppstiftet över läpparna och ger kläderna en spegelkoll. Nix, ordet är borta.
Jag får möblera om i programmet och ta nåt annat i stället. Det är det förstås ingen som märker eftersom jag lyckligtvis upptäckte luckan innan jag hade påbörjat storyn.
När jag kommer in i salen kommer en likaledes stressad arrangör och frågar om jag kan hålla på längre än de överenskomna 30 minuterna? Det är nästa person i programmet som blivit försenad.
–Jaha, hur länge då? 40 minuter?
–Nja, hellre en timme, om det går. Åtminstone.
Okej inga problem. Jag möblerar åter om programmet i huvudet medan jag står i sidogången och hör mig bli presenterad.
Sen kom jag igång ordentligt och talade för förtrollad publik i 70 minuter och de ville jag skulle fortsätta. Men då hade nästa talare kommit och vi tog liten kaffepaus.
På väg ut till bilen kom ordet av sig självt: kvantfysik.
Stubintråd och kvantfysik. Två ord som jag inte använt sedan 17 maj 2007.
Där ser man ungefär vilken frekvens orden har…
Nu sitter dom två, igen. Nu väntar jag bara på vilket nästa ord ska bli, som har legat i koma i mitt ordminne. Och jag kan inte ens gissa på vad det kan vara! Öh, äh, kanske…
Amnesi & minnesförlust 