Dagen innan Tamara ska komma för att hjälpa mig röja blir jag plötsligt stående vid foten av trappan upp till övervåningen. Jag är på väg nånstans, ska nånting, har ett ärende. Men jag blir stående.
Jag känner ett starkt behov i kroppen. Det är så starkt att det är helt förlamande. Det konstiga är att jag kan inte alls känna igen vad det handlar om. Det är inget enda av de andra behov som jag känt i livet – i alla fall inte vad jag kan minnas.
Hunger? Nej. Sömn? Nej. Sex? Nej.
Sällskap, vila, distraktion? Humor, meditation, vin? Nej inget jag kan identifiera.
Det skrämmer mig, att behovet är så starkt men jag har ingen aning om vart jag ska vända mig. Jag blir stående där vid foten av trappan. Undrande.
1 svar so far ↓
Och behovet? « Amnesi & minnesförlust // mars 31, 2008 vid 11:14 e m
[...] här, tio månader senare, kan jag inte få korn på vad det var för stakt behov som hejdade mig där, vid foten av trappan. Men jag minns ännu känslan av hjälplöshet, ett famlande i det [...]